Eftersom att årets seniors redan slutat, har vi varit äldst på skolan den här veckan, vi som är nästa års seniors! ”To be a senior only give you one privilege, and that privilege is to serve others” – Mr Okonely (Eller vad han nu heter). Jag är ändå rätt taggad. Även om ”Studenten” inte är någonting jämfört med hemma, är det ändå rätt coolt att få vara senior. Att vara äldst på skolan (även om jag typ redan är det, som går med ett år yngre personer) och få ha en riktig slips på sig! Vi kommer få uppleva en formal (typ som studentbalen, som jag förhoppningsvis kommer vara här för), tie cermony, där vi får vår senior tie, och massa annat kul. Jättecoolt!

Den här veckan har varit rätt konstig. Skolan har för för sig att vi blivit för slappa med vår uniform, och har därför varje morgon haft uniformcheck. Har man sport uniform på sig - vänta dig inget annat än community service (vilket innebär plocka skräp på skolgården). Community service har också getts ut till den som inte har sin hatt med sig (min har legat gömd längs in i min garderob sen jag fick den..), inte har de korrekta skolsockorna (i vanliga fall brukar alla vita strumpor vara ok) och inte svarta läderskor. Alla killar måste ha skjortan instoppad i byxorna, den som har hår längre än till öronen, har blivit ombedd att klippa sig, och alla tjejer tvingade till att sätta upp sitt hår. Inga smycken har heller varit accepterade (jag lyckades behålla mitt halsband på!). Lärare har tagit smycken ifrån de som fortfarande har dem på sig. Örhängen är fortfarande tillåtet så länge de är små, inte hängande, de får inte glittra... Ja, de har praktiskt taget uteslutit alla örhängen du kan få tag på.

Igår var det dock annorlunda! Som välgörenhet (ta med $2) hade vi free dress day! Tro inte att det betyder att du får ha vad du vill på dig, nej, självklart måste vi ha lite regler och restriktioner. Du måste ha closed in shoes, korta shorts är inte tillåtna, och med tanke på att Queensland har världens högsta rate av hudcancer, måste tröjan ha ärmar. Alltså var i princip hela min garderob utesluten. De flesta hade sin sportuniform på sig, den är lite bättre än the formal one.

Det här har varit sista veckan med lektioner. Nästa vecka är examblock, vi har alltså bara massa prov. Efter det väntar ett åtta veckors sommarlov!  

Varje år i november är the Melbourne Cup, ett horse race nere i Melbourne. Över hela landet är folk uppklädda och bär stora hattar. Överallt visas reklam kring det hela, och alla spelar på vilken häst som ska vinna. På St Columbans bjöds lärare (eller fick betala för en) på lunch medans TVn stod på och man kunde se loppen direkt från Melbourne. Självklart satt jag också där vid TVn för att ta del utav ett riktigt galopp race. 

Maten stod vi som gör hospitality för. Hela dagen gick till att låtsas att jag var till nytta, städa, laga lite mat och äta en himla massa.

 Frukt och våra fantastiskt fina pavlovas 

 

Köket, och folk som jobbar

 

För så här går alla klädd down under

 

 

/Elsa

Idag var sista riktiga skoldagen för de i year 12. Nästa vecka har de bara prov, och efter det säger vi hejdå seniors.

Sista skoldagen innebär även muck up day! Ialla fall här på St. Columbans. Det är dagen då seniors har massa hyss för sig.  Jag hade förväntat mig en massa kul, och blev faktiskt riktigt besviken när det enda som hände på hela dagen var en slidesak på the oval, som alla seniors åkte på. Plus några vettenballonger, och maple syrup på trapp räckena.

Förra året var tydligen helt galet. Folk körde runt med bilar på the oval, fåglar släpptes ut, någon form av flaskbomb sprängdes. Säkerheten hade trappats upp rejält. Alla grindar var stängda och låsta, lärare tog beslag på ballonger, tutor och allt vad folk nu tagit med sig. Allt för att undvika ett upprepat 2012. 

Förutom det hade vi också ett litet förväl av alla seniors. PC-teachers hade skrivit små tal om sina studenter som de läste upp. 

 

Mrs Joseph, min PC lärare, och de seniors från min PC. 

 

 

 

Ursäkta bildkvalitén, fotat med mobil. 

Igår flyttade jag ifrån Jan & John ut till min nya familj som jag ska bo hos kommande tre månader. Min nya familj bor i Woodford, en liten town en halvtimme från Caboolture. Det är en söt liten stad, med två mataffärer, ett café, hotell och lite annat jag inte har någon aning om. Det känns att jag bor på landet, allt är väldigt mycket country. Jag har två syskon, Jessica och Martin, båda går på samma skola som mig, så det är bra. Pappan heter också Martin, likaså hans pappa. Alltså är min ”bror” Martin Jnr Jnr. Very confusing. Familjen har sina egna höns, fjorton kor och fem (?) katter. De bor på en 50 (?) Acre stor property, hur stort nu det är. Granne med oss bor Judys (min värdmamma) föräldrar som också har kor, och lite längre bort bor hennes bror.  Fördelen med att bo såhär mitt ute i ingenstans, är alla djur runt omkring. Idag hade vi två wallabies hoppandes förbi på vår baksida, en liten en, jättesöt!!

Om du tittar ut på baksidan när det är mörkt, ser du en massa ljus, som en ministad en bit bort. Det är ett fängelse. Så jag bor granne med sjuhundra fångar. Som tur var har ingen någonsin rymt därifrån.

Vi bor för långt ut i bushen för att kunna ha wifi, så vi får gott nöja oss med 3G nät. Vi bor också för långt bort för att kunna ta bussen till skolan, även om de flesta tar bilen i vilket fall. Vi har vårt eget vatten och eget avlopp. Det finns ingen återvinning. 

Huset jag bor i är så olikt mitt det bara kan bli. Allt är i rosa, eller någon annan pastellfärg och rosor överallt. Judy älskar Paris, vilket syns ganska tydligt, då oavsett vart i huset du är, finns det bilder, texter, prydnader av Eiffeltornet och annat Parisrelatert.    

 TV rummet, alla filmer som är värda att se finns där.  matrum, tror inte det använs särskillt ofta. 

 

 

Badrum & toalett. Fattar inte varför man har dem i olika rum. Det är så typ överallt. 

 

Här har vi mitt rum, med teddybjörnen såklart! 

 

 

För tillfället sitter jag inne på Johns kontor, och snyltar på hans wifi.

Det har hänt mycket sen jag skrev senast, vilket inte är så konstigt då det var två månader sen.. Det innebär att jag varit här i drygt två månader, det har gått så fort! Om allt fortsätter i den här takten kommer jag vara hemma before you know it!

Den här, lixom förra veckan är jag ledig. Vi har två veckors lov innan term 4 startar, och sen är det omkring 5 veckor kvar i skolan innan vi får sommarlov. Det känns så konstigt att säga att jag får sommarlov i december, att jag kommer fira jul i 40-graders värme på stranden. Det är redan varmt. 30 grader och jag smälter nästan bort. Och det är inte ens sommar än.

Förra veckan tog Jan & John med mig i sin båt upp till the Whit Sundays. Det är en ö-grupp utanför Queenslands kust som också är en del av the great barriar reef! Jag spenderade nio dagar på Apataki (båten) tillsammans med Jan, John och deras dotter med familj. Fyra små killar, Hayden på sju år, Oliver snart sex, Keanu på två och ett halvt, och lilla Pheonex på fyra månader. Varje dag i nio dagar  har jag vaknat kring sex av världens buller. Livrädd har jag satt mig upp i min säng, i väntan på att hela båten ska sprängas i luften. Som tur var var det bara Keanu som tyckte att min cabin var en bra plats att hoppa på.

The whit Sundays var i alla fall hur fint som helst! Sanden på White haven, det ska tydligen vara den vitaste sanden i världen, och den var verkligen vit. Sanden kändes inte ens som sand, mer som ett mjöligt vitt pulver. Den turkosa färgen på vattnet, alla kulliga öar.. Magiskt. Vi flög till och från Hamilton island, en kullig ö med finaste utsikten, där vi hyrde en golf buggy som vi körde omkring i.

 

 

 

 

 

 

 

Apataki, min cabin och poolen  vi hade bakom båten

 

 

 

 

Husen här har ingen isolering, så när det om natten är sådär fem grader, är det inte mycket varmare inne, man klär på sig när man går in. Förutom tre täcken sover jag med de tjockaste kläder jag kan hitta. Och fryser fortfarande. Jag har fått låna en nalle av Lurline, alltså min counsler jag bor hos för tillfället. Harry heter han, Healthy Harry, och han är jättemjuk, haha!

Igår var vi på ett möte i skolan, träffade rektorn, bestämde vad för kurser jag ska läsa och tittade på skoluniformer. Rektorn var jättesnäll! Han hade precis kommit hem från en Europaresa, och berättade typ allt om den. En av mina framtida väldmammor var också med, av henne ska jag få låna kjol och skjorta, så jag slipper betala för dem i alla fall. Man får välja mellan kjol och skjorta eller klänning, förutom det måste man också ha kavaj, slips, hatt, svarta läderskor och vita strumpor. Skolans vita strumpor, som man måste köpa där. Jag får alltså inte ha mina egna strumpor på mig. Vintertid har man också nylonstrumpbyxor, och en pullover, fast de är valfritt och inte något man måste köpa. Just det! Sen måste håret vara uppsatt också! Smink och smycken är inte en del av skoluniformen. Bild på hela outfiten kommer, jag lovar!

Jag har som sagt valt kurser. Jag ska läsa kemi (så jag inte ligger allt för mycket efter när jag kommer hem), PE (alltså idrott), och drama. Elsa ska läsa drama, undrar hur det här kommer sluta.. Förutom de ska jag självklart läsa de obligatoriska ämnena, som matte (Matte B, mellansvår), engelska (där jag ska läsa den svårare av två engelska kurser..) och ”Christian Ministry & Theology Certificate III – Youth Ministry”. Jag tror namnet säger allt. Skolan, St Columbans College, är en katolsk privatskola, alla jag pratat med säger att den är jättebra, och jag antar att den inte är sådär jättebillig för föräldrar att sätta sina barn i.

Imorgon ska jag få börja skolan, och jag är jättenervös! Det är ju ändå därför jag är här, för att gå i skolan. Det ska bli kul att få träffa folk i min egen ålder. Jag kommer också flytta hem till Jan och John imorgon, min första värdfamilj! Det ska bli skönt att faktiskt få flytta in någonstans, att få slippa bo i min resväska. John äger en bilfirma, där de säljer nissan bilar, och john deer traktorer(?). De verkar, speciellt Jan helt over excited över att få ha en dotter. Tillfälligt.

Klimatet här är ganska tropiskt. Färglada papegojor som flaxar omkring och palmträd utanför sovrumsfönstret. Rob (gift med Lurline, min counsler) är pensionerad veterinär, och han har lärt mig allt som är värt att veta om Australiens natur. Han visade mig de Australienska pengarna, och förklarade vem/vad de föreställde (sedlarna känns förresten som plast, typ låtsaspengar man hade på dagis). På ett av mynten, kommer inte ihåg vilket, men det var i alla fall en bild på ett djur, ser ut ungefär som en utter med anknäbb. Rob blev helt chockad över att jag inte viste vad för djur det var. Det slutade med att jag fick en ingående biologilektion i däggdjur. Djuret på myntet var en ”platypus”, ett av två däggdjur i världen som lägger ägg (visste inte ens att det fanns sånna..), och självklart finns båda två att hitta endast i - Australien!

Jag har nu varit här i fyra hela dagar! Alltså har jag pratat engelska i fyra dagar! Det går förvånansvärt bra faktiskt! Jag börjar vänja min vid australiensk engelska, och snart pratar jag likadant själv, haha! Jag förstår ändå inte allt, som uttryck och vissa ord. Trottoar till exempel, heter varken pavement eller sidewalk, utan här säger man footpath.

 Här är en bild på sportuniformen och min otroligt vackra hatt. Som tur var behöver jag bara ha på mig den till och från skolan.