Finally finished!

Skolan är klar för i år, nu väntar ett åtta veckors sommarlov. Jag hade sommarlov innan jag lämnade Sverige, får sommarlov nu, och kommer ha sommarlov när jag kommer hem. Och imorgon åker jag till Sydney!

Som jag redan berättat, är den här veckan exam block. Igår hade jag matteprov, och idag hade jag kemi och PE. Aldrig någonsin har jag skrivit så dåliga prov, och aldrig någonsin har jag brytt mig så lite. Nu är jag i alla fall klar! Jag kommer inte behöva klä mig i skoluniform på åtta veckor! 

 

Bilderna härnedan är ifrån lollipopland (vart annars?). Lollipopland är en förort till Nordpolen, där feer och älvor jobbar året om med att tillverka kakor, godis, och allt annat sött vi egentligen inte borde äta (Tillverkarnas förklaring). Det här lollipoplandet var inrymt i en liten omgjord kyrka inne i Woodford. Jess (Värdsyster), Judy (värdmamma) och jag var dit på "Chrismas pary, vilket innebar att jag sitter och proppar i mig alldeles för mycket mat. Alla dockor är handgjorda av en utav 'tantarna där. Jättehäftigt!

 
 
 

Sista skoldagen och Uniformsregler

Eftersom att årets seniors redan slutat, har vi varit äldst på skolan den här veckan, vi som är nästa års seniors! ”To be a senior only give you one privilege, and that privilege is to serve others” – Mr Okonely (Eller vad han nu heter). Jag är ändå rätt taggad. Även om ”Studenten” inte är någonting jämfört med hemma, är det ändå rätt coolt att få vara senior. Att vara äldst på skolan (även om jag typ redan är det, som går med ett år yngre personer) och få ha en riktig slips på sig! Vi kommer få uppleva en formal (typ som studentbalen, som jag förhoppningsvis kommer vara här för), tie cermony, där vi får vår senior tie, och massa annat kul. Jättecoolt!

 

Den här veckan har varit rätt konstig. Skolan har för för sig att vi blivit för slappa med vår uniform, och har därför varje morgon haft uniformcheck. Har man sport uniform på sig - vänta dig inget annat än community service (vilket innebär plocka skräp på skolgården). Community service har också getts ut till den som inte har sin hatt med sig (min har legat gömd längs in i min garderob sen jag fick den..), inte har de korrekta skolsockorna (i vanliga fall brukar alla vita strumpor vara ok) och inte svarta läderskor. Alla killar måste ha skjortan instoppad i byxorna, den som har hår längre än till öronen, har blivit ombedd att klippa sig, och alla tjejer tvingade till att sätta upp sitt hår. Inga smycken har heller varit accepterade (jag lyckades behålla mitt halsband på!). Lärare har tagit smycken ifrån de som fortfarande har dem på sig. Örhängen är fortfarande tillåtet så länge de är små, inte hängande, de får inte glittra... Ja, de har praktiskt taget uteslutit alla örhängen du kan få tag på.

 

Igår var det dock annorlunda! Som välgörenhet (ta med $2) hade vi free dress day! Tro inte att det betyder att du får ha vad du vill på dig, nej, självklart måste vi ha lite regler och restriktioner. Du måste ha closed in shoes, korta shorts är inte tillåtna, och med tanke på att Queensland har världens högsta rate av hudcancer, måste tröjan ha ärmar. Alltså var i princip hela min garderob utesluten. De flesta hade sin sportuniform på sig, den är lite bättre än the formal one.

 

Det här har varit sista veckan med lektioner. Nästa vecka är examblock, vi har alltså bara massa prov. Efter det väntar ett åtta veckors sommarlov!  

Melbourne Cup

Varje år i november är the Melbourne Cup, ett horse race nere i Melbourne. Över hela landet är folk uppklädda och bär stora hattar. Överallt visas reklam kring det hela, och alla spelar på vilken häst som ska vinna. På St Columbans bjöds lärare (eller fick betala för en) på lunch medans TVn stod på och man kunde se loppen direkt från Melbourne. Självklart satt jag också där vid TVn för att ta del utav ett riktigt galopp race. 

 

Maten stod vi som gör hospitality för. Hela dagen gick till att låtsas att jag var till nytta, städa, laga lite mat och äta en himla massa.

 

 

 Frukt och våra fantastiskt fina pavlovas 
 
Köket, och folk som jobbar
 
För så här går alla klädd down under
 
 
/Elsa

Mt Tibrogargan

Det blev tidig morgon idag. Eller tidig för att vara jag, och söndag. På dagens agenda stod bergsklättring. Min värdpappa, värdbror och jag besteg Mt Tibrogargan (eller apan som jag kallar den, då den ser ut som en gorilla och dess riktiga namn går inte uttala). Berget på 364 meter, är en del av the Glass House Mountains. Jag hade tänkt mig mer eller mindre bush walking, att det vi gjorde var någonting ingen skulle vara så dum att ge sig in på. Ack så fel jag hade. Bilparkeringen var packad. Under klättringen fick vi vänta ganska länge på att folk skulle försvinna så vi kunde ta oss upp. Det var också mycket brantare än vad jag förväntat mig, en stor del av vägen var riktig klippklättring. Utan rep eller någon form utav säkerhetsutrustning (nej mamma, du läste inte dethär). 
 
The Glass House Mountains är en grupp på elva berg längs the Sunshine Coast. Namnet kommer av att James Cook under sin upptäcktsfärd 1770, tyckte att bergen påminte om någon glasmaskinsak från hans hemstad. Alla berg har aboriginska, outtalbara namn, Mt Tibberoowuccom och Mt Ngungan är bara två exempel. 
 
Liksom allt annat som har med aboriginsk historia att göra, är storyn kring the Glass House Mountains helt sjuk. Legenden säger Tibrogargon ska vara pappa till alla berg, med Beerwah (högsta berget) som sin fru, och att hon nu ska vara gravid igen. Ett berg är alltså gravid. Enough said.
 
"Even to this day Tibrogargan gazes far, far out to sea and never looks at Coonowrin. Coonowrin hangs his head in shame and cries, and his tears run off to the sea, and his mother, Beerwah, is still pregnant, for, you see, it takes many years to give birth to a mountain"
 
Vy av the Glass House Mountains  

 
 
 
 
 

Muck up day och hejdå seniors

Idag var sista riktiga skoldagen för de i year 12. Nästa vecka har de bara prov, och efter det säger vi hejdå seniors.

 

Sista skoldagen innebär även muck up day! Ialla fall här på St. Columbans. Det är dagen då seniors har massa hyss för sig.  Jag hade förväntat mig en massa kul, och blev faktiskt riktigt besviken när det enda som hände på hela dagen var en slidesak på the oval, som alla seniors åkte på. Plus några vettenballonger, och maple syrup på trapp räckena.

 

Förra året var tydligen helt galet. Folk körde runt med bilar på the oval, fåglar släpptes ut, någon form av flaskbomb sprängdes. Säkerheten hade trappats upp rejält. Alla grindar var stängda och låsta, lärare tog beslag på ballonger, tutor och allt vad folk nu tagit med sig. Allt för att undvika ett upprepat 2012. 

 

Förutom det hade vi också ett litet förväl av alla seniors. PC-teachers hade skrivit små tal om sina studenter som de läste upp. 

 
Mrs Joseph, min PC lärare, och de seniors från min PC. 
 
 
 
Ursäkta bildkvalitén, fotat med mobil. 


Det här mormor, är en blogg! Ungefär som en dagbok, fast på internet. Och lite mer offentlig. Här kommer jag lägga upp lite bilder, och hålla dig uppdaterad om vad jag har för mig här på andra sidan jorden.