Igår flyttade jag ifrån Jan & John ut till min nya familj som jag ska bo hos kommande tre månader. Min nya familj bor i Woodford, en liten town en halvtimme från Caboolture. Det är en söt liten stad, med två mataffärer, ett café, hotell och lite annat jag inte har någon aning om. Det känns att jag bor på landet, allt är väldigt mycket country. Jag har två syskon, Jessica och Martin, båda går på samma skola som mig, så det är bra. Pappan heter också Martin, likaså hans pappa. Alltså är min ”bror” Martin Jnr Jnr. Very confusing. Familjen har sina egna höns, fjorton kor och fem (?) katter. De bor på en 50 (?) Acre stor property, hur stort nu det är. Granne med oss bor Judys (min värdmamma) föräldrar som också har kor, och lite längre bort bor hennes bror.  Fördelen med att bo såhär mitt ute i ingenstans, är alla djur runt omkring. Idag hade vi två wallabies hoppandes förbi på vår baksida, en liten en, jättesöt!!

Om du tittar ut på baksidan när det är mörkt, ser du en massa ljus, som en ministad en bit bort. Det är ett fängelse. Så jag bor granne med sjuhundra fångar. Som tur var har ingen någonsin rymt därifrån.

Vi bor för långt ut i bushen för att kunna ha wifi, så vi får gott nöja oss med 3G nät. Vi bor också för långt bort för att kunna ta bussen till skolan, även om de flesta tar bilen i vilket fall. Vi har vårt eget vatten och eget avlopp. Det finns ingen återvinning. 

Huset jag bor i är så olikt mitt det bara kan bli. Allt är i rosa, eller någon annan pastellfärg och rosor överallt. Judy älskar Paris, vilket syns ganska tydligt, då oavsett vart i huset du är, finns det bilder, texter, prydnader av Eiffeltornet och annat Parisrelatert.    

 TV rummet, alla filmer som är värda att se finns där.  matrum, tror inte det använs särskillt ofta. 

 

 

Badrum & toalett. Fattar inte varför man har dem i olika rum. Det är så typ överallt. 

 

Här har vi mitt rum, med teddybjörnen såklart! 

 

 

För tillfället sitter jag inne på Johns kontor, och snyltar på hans wifi.

Det har hänt mycket sen jag skrev senast, vilket inte är så konstigt då det var två månader sen.. Det innebär att jag varit här i drygt två månader, det har gått så fort! Om allt fortsätter i den här takten kommer jag vara hemma before you know it!

Den här, lixom förra veckan är jag ledig. Vi har två veckors lov innan term 4 startar, och sen är det omkring 5 veckor kvar i skolan innan vi får sommarlov. Det känns så konstigt att säga att jag får sommarlov i december, att jag kommer fira jul i 40-graders värme på stranden. Det är redan varmt. 30 grader och jag smälter nästan bort. Och det är inte ens sommar än.

Förra veckan tog Jan & John med mig i sin båt upp till the Whit Sundays. Det är en ö-grupp utanför Queenslands kust som också är en del av the great barriar reef! Jag spenderade nio dagar på Apataki (båten) tillsammans med Jan, John och deras dotter med familj. Fyra små killar, Hayden på sju år, Oliver snart sex, Keanu på två och ett halvt, och lilla Pheonex på fyra månader. Varje dag i nio dagar  har jag vaknat kring sex av världens buller. Livrädd har jag satt mig upp i min säng, i väntan på att hela båten ska sprängas i luften. Som tur var var det bara Keanu som tyckte att min cabin var en bra plats att hoppa på.

The whit Sundays var i alla fall hur fint som helst! Sanden på White haven, det ska tydligen vara den vitaste sanden i världen, och den var verkligen vit. Sanden kändes inte ens som sand, mer som ett mjöligt vitt pulver. Den turkosa färgen på vattnet, alla kulliga öar.. Magiskt. Vi flög till och från Hamilton island, en kullig ö med finaste utsikten, där vi hyrde en golf buggy som vi körde omkring i.

 

 

 

 

 

 

 

Apataki, min cabin och poolen  vi hade bakom båten